Archive for August, 2010

The Israeli army have not learned a single lesson from the flotilla affair and Operation Cast Lead

August 15, 2010

Haaretz Editorial
http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/the-chief-of-staff-threatens-1.308079

Chief of Staff Gabi Ashkenazi was praised this week, and justly so, for his testimony to the Turkel Committee, mostly because he did not divert responsibility for the failure of the Gaza flotilla affair. Nonetheless, it’s impossible to ignore one troubling part of the chief of staff’s statements: Ashkenazi said that for him the main lesson from the operational aspect is that if the Israel Defense Forces confronts a similar scenario in the future, it will have to use snipers, which he says would prevent harm to soldiers. This is very serious and shows that the chief of staff and the IDF have not learned a single lesson from the flotilla affair and Operation Cast Lead.

The implication of the chief of staff’s words is that the IDF will not hesitate to hit civilians from a distance, using snipers firing live rounds. It’s not hard to imagine what would have happened if the naval commandos had conducted themselves this way during the takeover of the Mavi Marvara, when the lives of the soldiers were not threatened.

This was precisely the doctrine of Cast Lead: minimum military casualties at nearly any cost – sometimes harming civilians and ignoring the laws of war. For this Israel continues to pay a heavy international price, and now it turns out that the chief of staff is threatening to continue this doctrine.

In the future, similar flotillas must be handled precisely the opposite way. First, we should ask whether there is a need, and especially wisdom, behind a forceful takeover, if we know that the passengers on the ships are not carrying weapons destined for the Gaza Strip.

But even if a forceful takeover is decided on, the IDF will have to find ways to ensure minimum casualties among both the soldiers and passengers. Israel got in trouble in the flotilla affair precisely because the IDF killed nine passengers. If they hadn’t been killed, the affair would not have taken its toll on Israel internationally.

It’s not only about Israel’s image in the media, but also about the ethical profile of the state and its army. Using snipers against civilians must be restricted to extreme situations in which the soldiers’ lives are threatened. The takeover of a ship whose passengers do not have firearms can and should be carried out differently.

Advertisements

Sociala medier under belägring

August 14, 2010

Samtidigt som omvärlden har gått till hårt angrepp mot det israeliska agerandet mot ”Freedom Flotilla” pågår en massiv propagandakampanj för att vinna opinionen. Den israeliska militären försöker kontrollera informationsflödet med järnhand och med hjälp av den ”pro Israeliska lobbyn” dränka oss med halvsanningar och rena förfalskningar.

“Vi kom för att prata, de kom för att slåss” – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.

Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.

Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.

Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).

Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.

I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):

• Varför blockerades alla signaler, d.v.s. alla möjligheter att sända och kommunicera under bordningen?

• Vareför beslagtogs all utrustning d.v.s. medieföretagens professionella utrustning och aktivisternas datorer, kameror och mobiltelefoner med videoupptagningar från bordningen?
• Varför har inte denna utrustning lämnats tillbaka?

Och två följd frågor:

• Om den beslagtagna utrustningen lämnas tillbaka, kommer då allt material som bilder och filmer att finnas kvar?

• Hur ska vi förhålla oss till en källa som gör allt för att sabotera en oberoende bevakning av en händelse, och sedan gör anspråk på att vara sanningssägare om densamma?

Vi kan konstatera att om alla stater som vill mörka handlingar börjar agera på det här sättet är det i förlängningen ett hot mot press- och yttrandefriheten. Därför är det här viktiga frågor för alla som värnar demokrati och mänskliga rättigheter.

Så låt oss konstatera att:

• Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna. (Sven Lindqvist)
• Once you see it, you can’t unsee it. And once you’ve seen it, keeping quiet, saying nothing, becomes as political an act as speaking out. (Arundhati Roy)

Vad kan Uribe lära Israel?

August 12, 2010

När FN nu tillsätter en kommission för att utreda Israels attack på Gaza-flottiljen blir Colombias avgående president Alvaro Uribe viceordförande.
Föreställ er att den israeliska militären skjutit ihjäl alla passagerare på fartyget Mavi Marmara i Gaza-flottiljen, klätt de döda kropparna i Hamas-uniformer och presenterat dem som stupade terrorister. Under Alvaro Uribes åtta år som president i Colombia har en metod som kallas falsos positivos satts i system. Fackligt aktiva, bönder och indianledare har mördats och anklagats för att vara gerillamedlemmar. Även helt vanliga fattigpojkar från kåkstäderna utanför Bogotá har lovats ett jobb och sedan hittats i en massgrav femtio mil norrut iklädda FARC-uniformer. Soldaterna som tryckte på avtryckarna fick bonusar, översten blev befordrad för sina framgångar i kampen mot terrorismen och presidenten själv fick segerdoftande statstik till toppmöten och presskonferenser.
Andra meriter på Uribes CV är allianser med högerextrema paramilitärer, landsomfattande avlyssningar och förföljelser av journalister, domare och oppositionspolitiker samt flygbombning av ecuadorianskt territorium. Och den största bedriften av alla – att ändå hyllas på ledarsidor och få delta i de fina salongerna som en sann demokrat.
När Uribe i dagarna lämnar ifrån sig presidentposten belönas han med jobbet som viceordförande i FN-kommission som ska utreda Israels attack på Gaza-flottiljen. Den israeliska regeringen har all anledning att vara nöjd över utnämningen. Det finns ett omfattande militärt samarbete mellan länderna och båda fungerar som USA:s främsta allierade i sina regioner. Men framförallt delar man en självbild där man ser sig som demokratins ljus omgivna av ett hav av mörker, under ständig belägring från terrorhot som omvärlden inte kan begripa.
Enligt Colombias FN-ambassadör kan Uribe bidra till kommissionens arbete med sina ”djupa kunskaper och erfarenheter om ämnen som fred, säkerhet och internationell rätt samt sin opartiskhet, juridiska omdöme och analysförmåga”. För en utomstående bedömare ligger det närmare till hands att misstänka att Uribe kan dela med sig av lite know how om hur man bättre döljer sina brott och lyckas fortsätta framstå som rumsren. Lite teaterkunskap helt enkelt. Alla medel är tillåtna i kampen mot terrorismen, men se för i helvete till att inte slarva med iscensättningen.

Tigran Feiler

Frilansjournalist och grundare av Colombianätverket
Artikeln publicerades på Aftonbladets kultursida 5 augusti