Sociala medier under belägring

Samtidigt som omvärlden har gått till hårt angrepp mot det israeliska agerandet mot ”Freedom Flotilla” pågår en massiv propagandakampanj för att vinna opinionen. Den israeliska militären försöker kontrollera informationsflödet med järnhand och med hjälp av den ”pro Israeliska lobbyn” dränka oss med halvsanningar och rena förfalskningar.

“Vi kom för att prata, de kom för att slåss” – uttalandet kommer från en av de israeliska soldater som deltog i aktionen mot de sex fartygen i hjälpkonvojen ”Freedom Flotilla”. På den israeliska militärens hemsida berättar han om hur aktivister agerade mot soldaterna på fartyget Mavi Marmara och hur han själv bröt armen.

Det här är bara ett av många exempel på desinformation som den israeliska militären släppt på sin hemsida. Där finns allt från filmsnuttar och fotografier på påstådda vapen till ögonvittnesskilldringar från soldater. Hemsidan uppdateras varje timme med ny information och nya uppgifter om hur aktivisterna attackerade soldaterna. – Israel vill vinna informationskampen genom att mätta media med lättillgänglig information. Det ökar chansen för att det är deras bild av vad som hänt som kommer ut, säger Fredrik Konnander, senior analytiker på Försvarshögskolan.

Man brukar säga att nätverktygen som Twitter, Bambuser och Youtube är som bäst under dramatiska skeenden. Men under stormningen av Ship to Gaza blockerades alla signaler och efter övertagandet av båtarna beslagtogs all utrustning.

Att vi som var på båtarna hade hundratals, datorer, videokameror och mobiltelefoner med tillgång till Twitter, Facebook, Youtube och även till mainsteam media hjälpte inte, inte heller medieföretagen satellitlänkar kunde undgå blockeringen (man ville sända live).

Israel blockerade och störde signalerna och beslagtog alla datorer, kameror och mobiltelefoner. Sedan kunde man sprida sina egna, antagligen noga utvalda (och ofta förvrängda och t.o.m. förfalskade), filmer och rekonstruktioner från bordningen.

I ljuset av detta bör man ställa några frågor (svaren är ganska självklara):

• Varför blockerades alla signaler, d.v.s. alla möjligheter att sända och kommunicera under bordningen?

• Vareför beslagtogs all utrustning d.v.s. medieföretagens professionella utrustning och aktivisternas datorer, kameror och mobiltelefoner med videoupptagningar från bordningen?
• Varför har inte denna utrustning lämnats tillbaka?

Och två följd frågor:

• Om den beslagtagna utrustningen lämnas tillbaka, kommer då allt material som bilder och filmer att finnas kvar?

• Hur ska vi förhålla oss till en källa som gör allt för att sabotera en oberoende bevakning av en händelse, och sedan gör anspråk på att vara sanningssägare om densamma?

Vi kan konstatera att om alla stater som vill mörka handlingar börjar agera på det här sättet är det i förlängningen ett hot mot press- och yttrandefriheten. Därför är det här viktiga frågor för alla som värnar demokrati och mänskliga rättigheter.

Så låt oss konstatera att:

• Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna. (Sven Lindqvist)
• Once you see it, you can’t unsee it. And once you’ve seen it, keeping quiet, saying nothing, becomes as political an act as speaking out. (Arundhati Roy)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: