“Ett stort ljus i mörkret.” K G Hammar hyllade Ship to Gaza

Ship to Gaza-Sverige Pressmeddelande 2010-12-19

“Ett stort ljus i mörkret.” K G Hammar hyllade Ship to Gaza i fullsatt Göteborgskyrka

På lördagskvällen genomfördes en solidaritetskonsert till förmån för Ship to Gazas arbete för den instängda befolkningen i Gaza i Annedalskyrkan i Göteborg. Närmare 500 människor i alla åldrar hade hörsammat inbjudan att tända ett ljus för Gaza i vintermörkret. De fick bland annat lyssna till sång och musik av Trio Samara och Sångensemblen Amanda, samt Sara Bessa som läste valda stycken ur de så kallade Gaza-monologerna. De fick också lyssna till ett engagerat och känsloladdat tal av förre ärkebiskopen K G Hammar:
– Ikväll tänder vi ett ljus för Gaza därför att Gaza är vår planets största fängelse. 1,5 miljon människor bor på en yta stor som en fjärdedels Öland. Instängda, utan möjlighet att ta sig därifrån.
Han fortsatte:
– Brottet är att några bland Gazas befolkning, på grund av den obalans i makt och tillgång till livsresurser som råder mellan grannarna, i frustration skickar iväg några raketer över gränsen. Brottet är att befolkningen i fria demokratiska val har valt fel regering. På det brottet utdelas straffet. En kollektiv bestraffning i fängelse.
Hammar betonade vikten av noggrant språkval. Det är inte judarna i allmänhet som bär ansvaret för ockupations- och blockadpolitiken, utan Israels politiska ledning. Och: ”vi måste kunna kritisera staten Israels politik utan att bli kallad antisemit”.
Hammar drog paralleller till Sydafrika. Det är ”möjligt att söka försoningens väg i stället för den kollektiva bestraffningens och hämndens.” Han påminde om Nelson Mandelas ord: ”Min frihet är beroende av din frihet. Så länge du inte är fri kan jag aldrig bli fri.”
K G Hammar avslutade med att hylla Ship to Gaza:
– Och ikväll minns vi särskilt ett stort ljus i mörkret. Ship to Gaza. För ett drygt halvår sedan avseglade en flotta som byggde på just de ljusfundament som vi alla kan erfara: gränsöverskridande solidaritet, folkrätt och mänskliga rättigheter som grund, och ickevåld som väg och medel. Inte minst det sista visade sig vara det som motparten fruktade allra mest. Mycket energi lades ned på att visa att det användes lite våld, lite motstånd för att legitimera den egna våldsanvändningen. Alltså, den som har all våldskraft är mest rädd för att någon står upp med ickevåld för då försvinner legitimiteten. Det är hoppfullt att vi lever i en tid då vi får uppleva detta.

Advertisements

Tags: , , , , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: